Bubble knowing

by
Anna Nord

När jag gick i högstadiet och man skulle göra ett grupparbete om ett specifikt ämne så traskade vi alla på rad till skolans bibliotek. Vi letade upp ämnesområdet bland hyllorna och samlade på oss i princip alla böcker som fanns att hitta.

 Sedan följde två veckors häng i biblioteket med läsning och diskussioner innan vi sammanställde vårt arbete på några A3 papper som sedan skulle pryda klassrumsväggen.

 Idag så antar jag att 14åringarna googlar och snap chattar sig hela vägen till arbetets slut om det finns möjlighet.

Jag är själv en Googlare ut i fingerspetsarna och älskar att det är så lätt att kolla upp om det är något som kommer upp i en diskussion eller något man funderar på. Det man ibland glömmer är att Google faktiskt är ett företag med vinstsyfte som många andra och deras mål är att du ska vara så nöjd som möjligt med ditt svar på sökningen så att du fortsätter tillbringa så mycket tid som möjligt på deras plattform.

För att ge dig så bra svar som möjligt så samlar Google in information om dig , ditt sökbeteende och surfande så att de kan skapa ett flöde anpassat specifikt för dig.

Vid första åtanke så låter ju det här kanon. Jag får mer serverat och slipper anstränga mig för att få de svar jag vill ha.

 För att få de svar jag vill ha?

 Om man tänker till lite på denna fras så skulle man kunna ifrågasätta om vi verkligen alltid bör få svaren vi vill ha?

 Jag kom på mig själv för ett tag sedan att jag använder Google som någon slags allvetande gud jag frågar om svar. Jag googlar; hur många kvadratmeter ska en box för en b-ponny vara och kan i efterhand komma på mig själv att jag klickat in på första sökalternativet, läst i en flashback-tråd från 2009 att måtten ska vara på ett visst sätt och sedan hunnit förmedla dessa till min man som just där och då mäter upp hur vi ska bygga.

 

Jag läser allt som oftast om problemen som blir av att folk googlar fram och ställer sina egna diagnoser eller sprider budskap i sociala medier utan att vara minsta lilla källkritiska.

 Vi blir gödda med svar och information som är helt utifrån vårt eget perspektiv vilket leder till att vi tappar greppet om verkligheten och väljer att rationalisera bort allt vi inte gillar som osanningar.

 Det jobbiga blir ju förstås när jordbruksverket kommer och mäter boxen och jag får kallduschen att min sanning tyvärr inte överensstämmer med de lagar och regler vi har i landet.

50% av allt som cirkulerar på Facebook är ”fake news” . Har du full koll på vad som är sant eller falskt?

 

 

 Not: Ponnyn tvingades aldrig bo i för liten box utan jag insåg mitt misstag i tid och gick in på Jordbruksverkets sida och hittade korrekta mått.